Install Steam
login
|
language
简体中文 (Simplified Chinese)
繁體中文 (Traditional Chinese)
日本語 (Japanese)
한국어 (Korean)
ไทย (Thai)
Български (Bulgarian)
Čeština (Czech)
Dansk (Danish)
Deutsch (German)
Español - España (Spanish - Spain)
Español - Latinoamérica (Spanish - Latin America)
Ελληνικά (Greek)
Français (French)
Italiano (Italian)
Bahasa Indonesia (Indonesian)
Magyar (Hungarian)
Nederlands (Dutch)
Norsk (Norwegian)
Polski (Polish)
Português (Portuguese - Portugal)
Português - Brasil (Portuguese - Brazil)
Română (Romanian)
Русский (Russian)
Suomi (Finnish)
Svenska (Swedish)
Türkçe (Turkish)
Tiếng Việt (Vietnamese)
Українська (Ukrainian)
Report a translation problem
Ett par månader senare när striden hade lugnat sig något befann jag mig och Harald på Smörtopen. Vi hade nämligen anordnat ett tal till alla invånare. Där träffade även på
Herr. Hetsig. Anledningen till varför detta krig ens startade från första början. Talet gick otroligt bra till Haralds förvåning, jag avslutade mitt tal med att säga: "varför vara så hetsig, mandlar kommer, mandlar går mer Sörtopen besår".
Folket fick helt mofongo och Herr. Hetsig deklarerade kriget över. Vi höjde flagan och det som en gång var en mandel smugglande nation hade nu mera rena gator och inget mera BS.
Tack för allt soldat utan dig hade det inte vart möjligt!!
Till minne av alla vi förlorat på väggen